Vildsvinsmöte tillsammans med Mats Bodlund

Av Anders Torstensson Hasselrot

Vildsvinet kom springande förbi oss och Mats fick fina bilder Foto; Mats Bodlund

Var ute och gick i mitt favoritområde norr om Grisfjärden här på Engsö. Jag var inte ensam. Jag tror jag såg totalt 3 naturfotografer med kraftiga teleobjektiv under en timmes tid. Jag korsade Mats Bodlund lite närmre än de andra och vi började språka. Han har ett gigantiskt teleobjektivt på en fullbilds Canon kamera, fäst vid bröstet.

Jag som ägnat hela sommaren med att sätta mig in i det väsentligt mer behändiga ’Micro 4/3’ formatet undrade om hans utrustning inte var lite ’Tungur knivur’. Det visade sig att han jobbade med båda formaten och var mycket kunnig. Han menade att det finns tillfällen för båda systemen. Nu var det fullbildskamera med gigantiskt tele som gällde.

Helt plötsligt säger han ’vildsvin kommer, stå stilla’. Jag lyder naturligtvis och ser vildsvinet komma strax norr om oss. När svinet passerat ett buskage stannar han upp och kollar på oss och Mats kamera smattrar på. Mats hade lite otur, det var väldigt fina ljusförhållanden men när galten stannade hamnade den i skugga.

Mats fick lov att jobba lite med sin mjukvara. Efter någon dag skickade han mig de här fina bilderna att publicera i vår blogg. Visst är de fina. Jag försöker nu värva Mats till vår fina förening där jag hoppas han tar plats i vår fotografi och dokumenterings kommitté tillsammans med Jan Gustavsson, Linda Eliasson mm.

Så bär det iväg lika fort som du kom hit Foto: Mats Bodlund.
Avslutningsvis skickar Mats Bodlund med en bild från den vinkel slottet ter sig som vackrast. Foto: Mats Bodlund

Mikael Mogren vinner Hembygdsföreningens fototävling, ’sommarbild 2021’.

’Det här är Engsö för mig: Ett eget rike där ljuset förenas med jorden liksom historia och nutid möts.’

Bilden tillsammans med hans kommentar (se bildtexten) är ju helgjuten och kommer att användas när vi presenterar Engsö. Riktigt snyggt gjort Mikael!

Mikael Mogren har vunnit 2022 års medlemskap i Engsö Hembygds- och intresseförening.

Mikael, välkommen till Engsö Hembygds- och Intresseförening!

/Anders

Tidigt fynd av knippnejlika (Dianthus armeria L. Rödlistad VU) Engsö mitt i Mälaren

Av Anders Torstensson Hasselrot

Knippnejlika Dianthus armeria L. började blomma redan den 24 juni i år. Jag tycker faktiskt att mina blomblad är lite spetsigare n andra knippnejliks-blomblad jag sett på nätet

I år fann jag blommande knippnejlika (5-10 plantor) redan den 24 juni vid Skurusund. Sist jag såg den här var den 15 juli 2016. Det tycks vara min alldeles egna lokal. Det är bara jag som noterat den här de senaste 20 åren.

I år var det bara två observationer (än så länge) av knippnejlika i Västmanland, Uppland och Södermanland, min på Engsö och Anders Haglunds den 19 Juli vid Ekolsund.

Tittar man på utbredningen verkar Engsö och framför allt Långholmen mitt i Mälaren vara ett av två centrum för knippnejlikan. Det andra är Stockholmsområdet.

I ’Engsö skärgård’ är det framförallt på Långholmen vi har ett stort livskraftigt bestånd. Skurusund är den lokal som ligger precis på andra sidan sundet. Lite längre norrut ligger Lilla Utö-lokalen som upptäcktes 2019.

I början av augusti besökte jag lokalen vid Skurusund igen. Då vara alla plantor spårlöst borta. Betningstrycket är stenhårt på lokalen. Beståndet hotas nog inte av hårt bete, tvärtom bete är nog bra ifall man låter knippnejlikan fröa av sig någon gång då och då.

Vi planerar att söka medel ur LONA för att kunna ha inneslutningar för sådana här lokaler som kan öppnas upp på sensommaren. Vi får se vad de kan ge.

2016 hade jag en usel kamera. Nu hade jag en bättre kamera som nu Ingela Vanberg tagit över. Här följer lite mer bilder på Knippnejlika och lite andra växter som blommade i närheten den 24 juni 2021.

D. Armeria
D. armeria blommor på väg
Lite längre ifrån…
Vad är de för snoddmojänger uppe till vänster?
Harklöver Trifolium arvense L.
Brudbröd Filipendula vulgaris Moench
Backnejlika Dianthus deltoides L.
Tulkört Vincetoxicum hirundinaria Medik.

Vinter på Röholmen

Av Siri Sigrand

Hem till Röholmen över svaga isar
Hem på fast is
Hemväg när det varken bär eller brister
Vårt hus
Nyis
Skridskoväder
Ännu läge för skridsko…..
Solnedgång
Mer solnedgång
Ännu mera solnedgång
Snö

Utsikt
Mer utsikt
Lite mer utsikt
ännu mera utsikt
Litet vattenhål
Äntligen islossning
Öventyr

Pappas teckningar

Av Håkan Alnefelt

Här kommer en samling teckningar från Engsö kyrka och slott, som pappa har gjort. Jag kommer skriva mer text eftersom.

Kyrkan från öster
Interiör
Interiör
Interiör
Interiörstudier
Slottet från parken
Slottet från kyrkan
Magasinet och stallet

Samevisten låg utanför städerna

Av Jouni Tervalampi

Företal

Min mamma, Inger Zachrisson, är arkeolog, och i och med våra år i Västerbotten (1966-1973) då vi bodde i Sävar norr om Umeå och mamma och pappa arbetade på Västerbottens museum, väcktes hennes intresse för samisk arkeologi. Hon är idag 85 år men fortsatt aktiv och efterfrågad gällande sin forskning, skriver och håller föredrag. I sitt arbete har hon lärt känna Jouni, Västeråsare som forskar och skriver om samisk kultur, och nu särskilt om den tidiga i Västmanland och Uppland. 

Han medverkar i en antologi där han skrivit en intressant artikel om samernas närvaro i Mälardalen, och där fick jag upp ögonen för att samer färdats via, och övernattat på Engsö, i samband med sin pälshandel till olika marknader i Mälardalen med omnejd. Har ni hört talats om Lappberget på Engsö?  Det är så häftigt så det måste jag få dela med er! 

Ylva Zachrisson

Lilla Lugnet

Kvinna med ren går söderut mot Västerås. Samer som besöker Hedemora någon gång
mellan 1687-1693. Ur Svecia Antiqua et Hodierna. Erik Rietz (ca 1660-1696) tecknade en
förlaga över Hedemora någon gång mellan 1687-1693 och gravyren gjorde Reitz mellan
1693-1696.

Magnusson, Börje & Nordin, Jonas 2015. Drömmen om stormakten. Medströms
bokförlag. S. 25, 179, 182, 184, 185

Samevisten låg utanför städerna

Till skillnad från fjällsamer så betydde städernas marknader mycket för de sydligaste skogssamerna. När skogssamerna vandrade var de några personer, två-tre familjer där renarna användes som dragdjur och bar tält, föremål till försäljning, husgeråd med mera. Skogssamerna hade sina läger utanför städerna där några samer gick in till stadens marknad för att sälja sina varor medan resten av familjen vallade renarna i skogen intill vistet.

En bra bildbeskrivning är Erik Dahlbergs tryckta plansch över Hedemora, ur Svecia Antiqua et Hodierna, från 1600-talet ser man två manliga samer pratas vid och den ena håller en ren i handen. Samekvinnan går med en ren i släptåg mot Västerås. Bilden kanske beskriver skogssamer på väg till Hedemora höstmarknad den 29 september.

Fotnot: Erik Rietz (ca 1660-1696) tecknade en förlaga över Hedemora någon gång mellan 1687-1693 och gravyren gjorde Reitz mellan 1693-1696.

Då Samerna korsade Mälaren-Vintervisten vid Mälarens kustsocknar

På vintern skedde de flesta transporterna med häst och släde och Mälaren var den största transportleden. Redan på vikingatiden var häst och släde det viktigaste transsportfärdmedlet då de for över Mälarens is för att ta sig till den vikingatida staden Birka på Björkön i Mälaren. Flera marknader var koncentrerade till vintern och Mälaren var inget undantag.

På norra sidan av Mälaren hade Västerås sin vintermarknad i början av januari, Enköping sin Tjugondedagsmarknad den 13 januari och på södra sidan av Mälaren hade Torshälla sin marknad vid Kyndelsmässan, den 2 februari.

Till dessa marknader åkte människor från hela Mälardalen, även samer. Samerna sökte sig ned till Mälarens kustsocknar på vintern för att sälja varor till någon av de två vintermarknaderna. I fyra kustsocknar har samer befunnits sig mellan januari och februari, de kallaste månaderna på året.

Engsö slott, på Ängsö, fotograferat från Lappberget, enligt ett vykort från
1900-talets början.

Lappberget på Ängsö-Lappviken-Torshälla

På Ängsön låg vistet på Lappberget. Vistet låg utmärkt för de samer som kom från Tortuna i Västmanland och de som kom från Uppland. Lappberget var förmodligen ett vinterviste då
samerna var tvungna att passera Spårsundet för att ta sig ut till Ängsön. Vistet var sista utposten innan samerna med ren och ackja for på Mälarens is till Torshälla via Granfjärden och Blacken.

En annan vinterled från Lappberget på Ängsön gick över Granfjärden in i Söderfjärden till vistet Lappviken i Barva socken i Södermanland. Därefter åkte man ren och ackja efter
den stora landsvägen till Torshälla.

Sjösamisk viste på Lappberget på Ängsö

Den andra tolkning kan vara att det samiska vistet på Lappberget på ön Ängsö kan vara ett sjösamiskt viste då det finns spår efter andra samiska visten på små öar. Vilka dessa
sjösamer var är oklart.

Det kan var sjösamer från Bottenhavet som seglade in i Mälaren och sålde varor till städer som Torshälla, samt olika slott som till exempel Engsö slott, då hade vistet på Lappberget.
Då måste man kolla i Engsö slott räkenskaper och se om man kan finna varor från
Bottenviken.

Föreläsning: 1700-talskroppen och levernet

Av Maria Lilja

Här kommer en inspelad föreläsning om kroppsliga ideal i ett 1700-talssverige. Vi tar också upp klädmodet; var och varför det såg ut som det gjorde och varför vissa värderingar tog större plats än andra. Seklet innehöll många revolutionerande förändringar som påverkade vad människor tänkte och tyckte om sin omvärld – och hur de klädde sig.

Föreläsningen är drygt en timme lång och går att pausa när man vill. Lämna gärna en kommentar med eventuella synpunkter, frågor och feedback. Antingen här på inlägget eller till maria.kristina.lilja@gmail.com

En natt i ’Örnnästet’ på Engsö

Av Lennart Klaar

Många friluftsälskare i landet har bejakat uppmaningen och utmaningen:
”Minst en utenatt i månaden”. Jag är en av dem. I fb-gruppen med samma namn är vi 6700 likasinnade. Min resa började i oktober 2019 och består av en obruten svit sedan dess. Jag har sovit för öppen himmel, i tält och i vindskydd. Varje natt på ett nytt ställe.

Årets oktobernatt avverkades i det fd fågeltornet (numera utkiksplatsen) som jag brukar kalla ”Örnnästet”, med vidunderlig utsikt över strandängar och Grisfjärden.
Väderleksprognosen förutspådde svag NV till SV vind och troligen ner emot -1 grad under natten. Platsen borde därför kunna erbjuda lä och temperaturen innebar att valet föll på vintersovsäcken, som klarar åtskilliga minusgrader.

I dessa coronatider, har risken ökat för att tältplatser och vindskydd är upptagna när man kommer dit. Årets februarinatt sov jag på Östra holmen på Västeråsfjärden. Prognosen förutspådde temperatur på – 17 grader. När jag anlände till den tilltänkta sovplatsen var det redan upptaget. Hur ofta är det upptaget mitt i vintern på Östra holmen!!?

Hur skulle det nu bli i Örnnästet?

Det är ju inget egentligt vindskydd och inte tänkt för övernattning. Är det ens tillåtet att övernatta här? Det finns inget anslag om förbud. Jag hade en reservplan. Ett vindskydd väster om Engsö.

Anlände vid 15-tiden. En liten rökpelare från grillplatsen skvallrade om att någon varit här nyligen, men ingen syntes till. Jag var helt ensam. Satte fart på elden, grillade några korvar och såg fram emot skymningen och månuppgången kl 18.04.

En liten familj med barn och hund gjorde mig sällskap en stund och förklarade muntert att de inte hade några planer på att övernatta utan skulle hem till lördagsmys i TV soffan. Skymningen kom och med den insikten att nu är chansen stor att jag blir ensam resten av kvällen. Några talgoxar hördes tjattra och en och annan gräsand gav ljud ifrån sig. Annars var det tyst.

 
Bortåt Hjulstabron blev nu mer och mer av månen synlig över trädtopparna. Orangegul och grann. Soluppgång är vackert, men frågan är om inte månuppgång är ännu häftigare. Månen lämnade trädtopparna och skymdes inte av några molnslöjor denna kväll. Månskenet gav rejäla skuggor på trägolvet.


Kröp varm ner i sovsäcken. Det är viktigt att inte känna sig frusen när man kryper ner. Sovsäcken ger ingen värme, men den håller kylan borta. Känner man sig frusen när man ska koja är det klokt att ta en rask promenad innan för att få upp värmen. Under de följande timmarna kunde jag följa månens väg på himlavalvet väl synligt från platsen på trägolvet.

Vy från sovsäcken

Hörde en stund ett kraftigt grymtande ljud som förmodligen kom från ett vildsvin i närheten men dessbättre tystnade djuret snart och drog vidare. Efter några timmars dvala i månskenet och den absoluta tystnaden infann sig så småningom sömnen. Jag sov gott hela natten med enstaka avbrott. En blick på himlen och den stora månens läge angav på ett ungefär hur länge jag sovit.

Gryning

Gryningen kom och med den vinden, och prasslet i löven. Korpar hördes över strandängen och gräsänder gav ljud ifrån sig. Även talgoxarna var nu tillbaka efter sin nattvila. Temperaturen var åtskilliga grader över noll och himlen nu täckt av moln. Ingen måne var längre synlig. 12 timmar i säcken. Motståndet mot att lämna värmen fick till sist ge upp för ett resolut beslut.

-Rise and shine!

Mitt ’läger’ dags att plocka ihop och ge sig ut på morgonpromenad.


Kokade en kopp kaffe på Trangiaköket.
Att övernatta i Örnnästet hade visat sig fungera riktigt bra.
Innan jag lämnade Engsö tog jag en promenad längs öns västsida. Sökte efter lämplig plats att övernatta framöver……..

TIPSPROMENAD OCH KÖRSÅNG

Tack alla ni ca 18 personer, som kom och trotsade regnvädret! Maria Liljas 20 frågor gav oss något att bita i. Nästa år fick jag äran att tota ihop frågorna. Hoppas på lite vänligare väder så att vi kan röra oss lite längre från Kocktorp då.
VI VILL SJUNGA! 3 oktober träffas vi hemma hos Gunilla Söderholm i slottsflygeln och försöker få till en kör eller sånggrupp. Det vore trevligt om vi kunde göra ett litet framträdande till jul. Vill du vara med? Kontakta Gunilla eller mig!
Ingela Vanberg som önskar er alla en vacker och skön höst!