Av Kjell Gustavsson och Ingela Vanberg
Biolog som gillar flugfiske och rena vatten. Så presenterade Lennart sig på Twitter. Kanske borde han skrivit folkbildare också. För Lennart delade generöst med sig av sina stora kunskaper på ett sätt som gjorde att många lyssnade. Han kunde sin biologi, men han förlorade sig inte i insekternas, florans och fåglarnas värld. Oavsett om det handlade om en guidning, föreläsning, boktext eller debattartikel hade Lennart förmågan att höja blicken och sätta in naturen och miljöarbetet i ett vidare samhällsperspektiv. Jag tror att det var därför han var så uppskattad och efterfrågad.
Just samhällsengagemanget var ett viktigt kännetecken för Lennart. Ungdomsårens kamp mot sociala orättvisor fortsatte med ett helt liv i naturvårdens tjänst. Såväl yrkesmässigt som ideellt. I slutet av 1980-talet gick Lennart som länsstyrelsetjänsteman i spetsen för att rädda den klassiska fågelsjön Asköviken från igenväxning. Det var han som formulerade visionen om vad som borde göras, men han nöjde sig inte med prat utan kavlade också upp ärmarna och såg till att det blev verkstad. Erfarenheterna från Asköviken tog Lennart sedan med sig när han under flera decennier i Världsnaturfondens regi arbetade med olika naturvårdsprojekt i Baltikum och Ryssland och för renare vatten i Östersjön. Han var alltid påläst, hade en vass penna och var bra på att argumentera för det han brann för.
Själv har jag under drygt 40 år till och från haft en arbetsrelation med Lennart. Jag fick också förmånen att lära känna honom på det privata planet. I båda rollerna har det blivit många fina stunder i skog och mark. Inte minst med det ”gubbgäng” som under Lennarts ledning brukade möta våren i någon skogsbacke eller vid en fågelsjö.
Lennart tyckte om att umgås och tog även initiativ till att träffas på andra sätt än i naturen. Om inte pandemin hade kommit i vägen skulle vi ha besökt en konsert med Ulf Lundell i somras. Lennart gillade hans musik och vi hade hoppats på en tillfälle framöver. Nu blev det inte så. När jag hade fått dödsbudet spelade jag i alla fall Lundells senaste skiva.
Just nu går mina och Maritas tankar främst till hustrun Anna och barnen Gabrielle och Tobias med familjer. Men vi är många som kommer att sakna Lennart. Genom sina stora insatser har han gjort bestående avtryck och kommer att leva länge i våra minnen.
Kjell
Lennart Gladh och Engsö
Lennart Gladh hade ett klappande hjärta och ett stort engagemang för miljön på Engsö. Under många år köade han och hans familj för ett torp på ön och för några år sen fick de kontraktet på det fina lilla torpet på Lilla Utö.
Under 80-talet när Lennart var anställd av Länsstyrelsen inventerade han floran på ön. Han var också med om att bygga upp det som skulle bli ett naturum i Magasinet vid Engsö kyrka. Det fungerade som naturum under några år men när det inte gick att hålla utställningen öppen förlorade det sin status som naturum. Under den tiden och även under senare år, hade Lennart inspirerande guidningar och kurser för lärare och allmänhet.
Under 70-talet hade Naturskyddsföreningen ett projekt ”Rädda havsörnen”. Den hade drastiskt minskat i antal och var på väg att utrotas. Det visade sig att deras ägg innehöll höga halter av DDE (av DDT), PCB, PFAS med flera miljögifter. Förutom att få till ett förbud mot en del av dessa miljögifter matade man havsörnen på vintrarna med giftfri mat, som bland annat kunde bestå av griskadaver.
I detta arbete var Lennart aktiv. Han hade en blå pulka gömd bakom en lada som han drog örnmaten på, ut på isen till ett hemligt ställe. Jag och min familj, hade förmånen att en kall vinterdag på 80-talet få följa med till en örnmatningsplats. Vi parkerade bilen mitt emot avfarten till Berg och gick sedan österut. Tyvärr ville inte örnarna visa sig den gången. Projektet lyckades mycket bra och nu för tiden är det ganska vanligt att man ser havsörn i Engsö-arkipelagen.
Läs gärna boken ”Engsö- skärgård i Mälaren” (från 1988) och Lennart Gladhs fina text ”Landskap i förvandling!” Här beskriver han med stor kunskap miljöns betydelse för växt- och djurlivet på vår vackra ö. Texten är lika aktuell idag som för 35 år sedan.
Lennarts minne lever starkt här på Engsö och jag känner stor tacksamhet över att jag fick ha honom i min vänkrets. Jag har honom också att tacka för att han under 80-talet väckte mitt intresse för ekologi.
Varma tankar till Anna, Tobias och Gabrielle.
Ingela