av Maria Lilja
Den 30 juni 2018 var jag och Rolf Lilja på utflykt till hans barndomshem på Västerudden, Långholmen. Jag hade aldrig varit där och eftersom det var strålande väder passade vi på. Min pappa hade nyligen avlidit och jag hade om möjligt blivit ännu mer intresserad än tidigare av att söka mina rötter.
Vi utgick från Stora Utön och tog båten från bryggan mittemot färjeläget på Långholmen och gick sedan iland på Långholmen. Vi genade tvärs över ön på en lite sumpigare våtmark. Trots att det var nära 30 grader varmt och mycket torrt i marken fanns här och där ändock små vattensamlingar. Vi passerade bland annat ett flertal kor med sina kalvar. Kalven på bilden nedan hade svårt att hänga med i sin mors tempo.
Efter en stund kom vi fram till vägen som går i det inre av ön fram mot Västerudden. Skogen var delvis avverkad men i stort sett såg den likadan ut som på 40-80-talet. Vid gamla ”infarten” till bostället hade två rådjur legat och vilat i skuggan under en mycket stor gran och de fick förstås full panik när vi kom gåendes och var borta nästan innan vi hunnit se dem. Naturen var mycket vacker med fullt engagemang i surrande insekter, fladdrande fjärilar och inte minst blommor i mängder.
Rolf berättade om en gammal ek han känt till sedan han var barn och vi passade på att föreviga ögonblicket när han återigen hade vägarna förbi. Hur gammal eken är vet vi förstås inte men vi kan konstaterade att den åtminstone stod där i slutet av 1800-talet och att den då var fullvuxen. Det tar 150 år för en ek att bli mogen för avverkning! Nu har den börjat smula lite, men lever än.
Efter en varm promenad kom vi fram till Västerudden och tittade på gården. Ladugården är nedbrunnen sedan länge men Rolf visade var han och hans syster haft sina sovplatser. Systern Sonja – min farmor – hade sin säng uppe på vinden i huset med trappa upp vid sidan av huset och Rolf berättade hur hon en gång ramlat ner illa nedför trappan. Vi besökte också bryggan och tittade på hur trädgården såg ut. Jag fick också höra berättelser om vilka lekkamrater han haft (det var mycket ont om andra barn förstås), bland annat två flickor som var sommargäster. Många vackra originaldetaljer var kvar, såsom sjöstugan och en grind. På åkern utanför gick vi på samma sätt som vägen gick förr, men numera är den borta. Vi rundade bland annat en sten där Rolf klättrade som liten och jag provade förstås också att klättra på denna sten…. Rolf berättade också om tunga arbeten på gården och att det ibland kunde bli lite långtråkigt, särskilt om det varken var båt- eller issäsong. Jag fick också höra om vilka djur man haft, bland annat kor och grisar. Och hällen gården vilar på är förstås samma sten den alltid varit och sticker upp i gräsmattan på samma sätt nu som då. Vissa saker ändras inte och det är mycket roligt att få ta del av alla minnen.
