Av Lennart Klaar
Många friluftsälskare i landet har bejakat uppmaningen och utmaningen:
”Minst en utenatt i månaden”. Jag är en av dem. I fb-gruppen med samma namn är vi 6700 likasinnade. Min resa började i oktober 2019 och består av en obruten svit sedan dess. Jag har sovit för öppen himmel, i tält och i vindskydd. Varje natt på ett nytt ställe.
Årets oktobernatt avverkades i det fd fågeltornet (numera utkiksplatsen) som jag brukar kalla ”Örnnästet”, med vidunderlig utsikt över strandängar och Grisfjärden.
Väderleksprognosen förutspådde svag NV till SV vind och troligen ner emot -1 grad under natten. Platsen borde därför kunna erbjuda lä och temperaturen innebar att valet föll på vintersovsäcken, som klarar åtskilliga minusgrader.
I dessa coronatider, har risken ökat för att tältplatser och vindskydd är upptagna när man kommer dit. Årets februarinatt sov jag på Östra holmen på Västeråsfjärden. Prognosen förutspådde temperatur på – 17 grader. När jag anlände till den tilltänkta sovplatsen var det redan upptaget. Hur ofta är det upptaget mitt i vintern på Östra holmen!!?
Hur skulle det nu bli i Örnnästet?
Det är ju inget egentligt vindskydd och inte tänkt för övernattning. Är det ens tillåtet att övernatta här? Det finns inget anslag om förbud. Jag hade en reservplan. Ett vindskydd väster om Engsö.
Anlände vid 15-tiden. En liten rökpelare från grillplatsen skvallrade om att någon varit här nyligen, men ingen syntes till. Jag var helt ensam. Satte fart på elden, grillade några korvar och såg fram emot skymningen och månuppgången kl 18.04.
En liten familj med barn och hund gjorde mig sällskap en stund och förklarade muntert att de inte hade några planer på att övernatta utan skulle hem till lördagsmys i TV soffan. Skymningen kom och med den insikten att nu är chansen stor att jag blir ensam resten av kvällen. Några talgoxar hördes tjattra och en och annan gräsand gav ljud ifrån sig. Annars var det tyst.
Bortåt Hjulstabron blev nu mer och mer av månen synlig över trädtopparna. Orangegul och grann. Soluppgång är vackert, men frågan är om inte månuppgång är ännu häftigare. Månen lämnade trädtopparna och skymdes inte av några molnslöjor denna kväll. Månskenet gav rejäla skuggor på trägolvet.
Kröp varm ner i sovsäcken. Det är viktigt att inte känna sig frusen när man kryper ner. Sovsäcken ger ingen värme, men den håller kylan borta. Känner man sig frusen när man ska koja är det klokt att ta en rask promenad innan för att få upp värmen. Under de följande timmarna kunde jag följa månens väg på himlavalvet väl synligt från platsen på trägolvet.
Hörde en stund ett kraftigt grymtande ljud som förmodligen kom från ett vildsvin i närheten men dessbättre tystnade djuret snart och drog vidare. Efter några timmars dvala i månskenet och den absoluta tystnaden infann sig så småningom sömnen. Jag sov gott hela natten med enstaka avbrott. En blick på himlen och den stora månens läge angav på ett ungefär hur länge jag sovit.
Gryningen kom och med den vinden, och prasslet i löven. Korpar hördes över strandängen och gräsänder gav ljud ifrån sig. Även talgoxarna var nu tillbaka efter sin nattvila. Temperaturen var åtskilliga grader över noll och himlen nu täckt av moln. Ingen måne var längre synlig. 12 timmar i säcken. Motståndet mot att lämna värmen fick till sist ge upp för ett resolut beslut.
-Rise and shine!
Kokade en kopp kaffe på Trangiaköket.
Att övernatta i Örnnästet hade visat sig fungera riktigt bra.
Innan jag lämnade Engsö tog jag en promenad längs öns västsida. Sökte efter lämplig plats att övernatta framöver……..