Av Maria Lilja
Vi kan konstatera att traditioner och seder har (åtminstone historiskt) varierat en del över Sveriges långa land. Idag har vi medier och en spridningskultur där vi lättare kan anamma andras traditioner än vad vi hade möjlighet till förr. Vår historia börjar dock långt tidigare med vad som skulle kunna anses vara den allra första julnatten.
FÖRSTA JULNATTEN
Huvudperson i denna legend är en isländsk skald vid namn Sigvat Tordsson (egentligen Sigvatr Þórðarson). Han hade haft en hård uppväxt där han ansågs svagbegåvad. En dag när han som barn var ute och fiskade fick han rådet att äta fiskens huvud då vettet sitter där. Sigvat gjorde så och betraktades därefter som intelligent. År 1020 i vintertid sägs det att han reste mot Sverige för att besöka Sveriges kung Olof Skötkonung.
Skalden Sigvat kommer till gården Hov där han vill ha härbärge för natten, men han får blankt nej. En kvinna berättade att de är hedningar och de är mycket rädda för Odens vrede och vill därför inte ha Sigvat i sitt hus. De menar att gården är helig och ber honom försvinna varpå Sigvat förbannar gården och människorna där och ber om att troll skulle förgöra gården.
Denna händelse har enligt forskare förmodligen inträffat runt tiden för juldagen, men helt säkert kan vi förstås inte veta. Denna historia skildrar klyftan mellan asastron och kristendomens början. (I slutet av 1000-talet var Sverige att betrakta som kristet, men redan i början av 1000-talet grundades Skara stift som Sveriges första. Då skulle den första erkänt kristna kungen Olof Skötkonung strax avlida.)
JULKLAPPAR
Julklappar var till en början egentillverkade och har efterhand blivit mer avancerade. De flesta julklappar tillverkades förr i trä eller halm eller bestod av ett livsmedel. Dock var det inte förrän efter andra världskriget som ekonomin var tillräckligt stark för att vanligt folk skulle kunna köpa julklappar – det var en tradition tidigare förbehållen enbart de rikaste.
JULLEKAR
Jullekar finns en hel uppsjö av, men en av de allra äldsta som finns nedtecknade är leken Jultyppa. Det går ut på att man tillverkar en docka eller en bock av halm. Viktigt var att armar/ben och huvud var tydligt framträdande. Man knyter sedan ihop figuren och ställer den på golvet, varpå man lägger sig ner med huvudet mot dockan.
Sedan lägger man sina egna fötter ovanför huvudet och tar figuren, att ”ta jultyppa” för att sedan försiktigt ställa ner den vid sina fötter. Det är konstaterat att denna lek förekom åtminstone i trakterna kring Bohuslän redan runt år 1810.
MANDELN I GRÖTEN MED TVIST
Traditionen att blanda ner en mandel i julgröten finns nedskriven redan i mitten av 1800-talet, men på vissa håll blandar man ner både en sötmandel och en bittermandel. Den som får sötmandeln sägs bli gift under nästa år och den som får bittermandeln blir inte gift. Men vad händer om samtliga redan är gifta? Ja, får man en sötmandel kan man då förvänta sig en mandelgåva. Det bestod ofta av godis eller en leksak.
VÅR ÄLDSTA JULVISA
Den äldsta svenska julvisan vi har handlar om Staffan Stalledräng. Staffan sägs ha varit stalldräng hos kung Herodes, och när Staffan berättade att judarnas konung fötts sa Herodes ”det är lika galet som att den stekta tuppen skulle resa sig upp och gala” och precis då gol den stekta tuppen på tallriken. Staffan utbrast ”Kristus är född!” och för det stenades han som straff. I Dädesjö kyrka i Småland finns från 1200-talet en målning där Staffan stenas. Staffan är också föremål för vår äldsta text till julvisa. Texten är än idag ganska oförändrad. Den första nedtecknade versionen inklusive noter skrevs 1830 men är förmodligen ännu äldre än så.
Staffan var en fåladräng – håll fast fålan min
Där vattnade han sin fålar fem – hjälp oss så samt till Staffan!
Två voro röda de draga för sin föda
Två voro hvita, De äro hvarandra lika
En voro äppelgrå den skall Staffan rida på
Och Staffan rider övfer gårdar och gränd – Håll fast fålan min
Tag upp dörren och släpp mig in – Hjälp oss så samt till Staffan!
(fåle = en unghäst som ännu inte börjat arbeta, vilket nog gör det till ett äventyr att rida på en sådan….)
SKROCK PÅ JULNATTEN
Julnatten mellan den 24 och 25 december sägs vara full av faror och skrock.
– Djuren kan tala på julnatten.
– Gårdstomten måste få gröt utsatt till sig, annars kan han bestraffa gården med exempelvis dålig skörd och döda djur under det kommande året.
– Öl ska ställas fram till änglarna, så kallas änglaöl.
– Om ljusen inte brinner hela natten är det ett tecken på kommande dödsfall i huset.
– De dödas själar återvänder till sina hem under julnatten, därför dukade man ofta upp bordet åt dem och bjöd dem något att äta.
– Om du på julnatten tittar i två speglar, en bakom och en framför dig, så kan du se den du ska gifta dig med. Du kan även se honom eller henne i en vattenkälla. (Men bara på julnatten, förstås.)
JULHÖS är ett utsmyckat grishuvud som får pryda stugan eller julbordet. När julen var över fick det ätas upp.
JULMUSTEN uppfanns 1910 av en svensk vid namn Harry Roberts. Han fick idén från ett tyskt recept och eftersom han var nykterist ville han uppfinna en alternativ juldryck. Sverige hade en hög konsumtion av öl och porter vid den här tiden. Han döpte sin produkt till Roberts AB:s julöl, i slutet av 1910-talet ändrade han namnet till Jul-Must då han ansåg att det lät bättre med tanke på att barn skulle dricka det. Försäljningen gick dock trögt i början då skatten på läsk var högre än skatten på öl. Enligt myten känner i skrivande stund endast tre personer till det hemliga receptet på musten. Idag är den ett självklart inslag på julbordet.
JULBAD
Vi tänker oss ofta ett badkar på golvet som familhjen får bada i, men de första julbaden var bastubad under 1700- och 1800-talen. Kraven för hur julbastningen skulle ske var rätt höga för redan klockan två på eftermiddagen och ända in till midnatt skulle man befinna sig i bastun. Björkrispiskning, sköljning och tvätt av kroppen skulle ske med hjälp av egen svett. Elden skulle inte släckas efter bastun utan brinna ut av sig självt då döda själar kanske ville basta.
JULKÄRVEN har ett äldre uttryck i Västsverige. Där kallades den för nek.
JULFREDEN
I Finland börjar julfreden på Tomasdagen och varar till Tjugondedag Knut. Förr blev du dubbelt bestraffad om du begick brott under julfreden. Idag förkunnas julfreden istället genom att domkyrkan i Åbo slår 12 och stadssekreteraren läser upp en text från 1600-talet på svenska och finska där det slås fast att julfreden börjat. I Sverige lever julfreden kvar om än i mindre format; vi uppmanas till eftertänksamhet och vänlighet samt att vi har skjutförbud för alla vapenlicenser i Sverige på juldagen.
TOMTEN – I MINDRE FORMAT
Tomten är förstås en mix av en mängd olika föreställningar. Utrönt är dock att urfadern till vår tomte är biskopen Sankt Nikolaus som levde på 300-talet i nuvarande Turkiet. Hans var känd för inte bara sin vänlighet, utan också för en blygsam givmildhet. Om nätterna la han slantar i de fattigas skor och därför ställer man i vissa länder ut sina skor på julnatten och hoppas på en liten present. I vår svenska tradition var tomten ursprungligen en gårdstomte som var liten till växten. Och kanske har vår föreställning om en ”liten man” inte helt misstagit sig – när arkeologer öppnade Sankt Nikolaus grav kunde man konstatera att han när han levde varit mycket mager och enbart runt 150 cm lång.
Källor
Nordisk Familjebok, andra upplagan, 1910
Västmanlands läns tidning ”Vägen till den ”svenska” julen”, 2007
Världens historia, Bonniers Tidskrifter, 2016
Institutet för språk och folkminnen, 2018
Allehanda, Örnsköldsviks lokaltidning, 2019