Skip to content

Engsö Hembygdsförening

Följ vår blogg, var med på aktiviteter, välkommen i gemenskapen!

Meny
  • Engsöbloggen
  • Program
  • Ordföranden har ordet
  • Föreningens handlingar
  • Kontakt
Meny

Jag minns mitt Ängsö…

Publicerat den 28 april 202026 maj 2020 av Anders Torstensson Hasselrot

Av Gudrun Engsheden (född Tapper)

Jag föddes år 1931 på Ängsö, men förlöstes av för mig okänd anledning på dåvarande BB vid Centrallasarettet i Västerås. Min bror Yngve, som är fyra år yngre än jag, såg däremot dagens ljus hemma på vindskammaren med bistånd av socknens barnmorska.

Ektorpet

Min uppväxt på Ektorp

Vi växte upp på arrendestället Ektorp, som hörde till Ängsö fideikommiss och låg ungefär mitt på ön. Ursprungligen fanns två arrendatorer till Ektorpet, varför boningshuset är byggt som en parstuga med plats för två hushåll, en i vardera änden av huset. Den halva av boningshuset, som blev mitt hem, byggdes till under tidigare delen av 1900-talet med rum för en sal och förrådsutrymmen på nedre botten och vindskammare på övervåningen. Man kan idag föreställa sig, att det var trångt i huset när varje enhet från början bestod av kök och kammare om man dessutom betänker, att det utöver ofta stora familjer även skulle inrymma plats för tjänstefolk. 

I sinom tid blev det bara en arrendator till Ektorpet, min morfar Gustaf, född l878, som övertog arrendet efter sina föräldrar. Min morfar var med och byggde bron från fastlandet till Ängsö.

Ett ungdomsfoto på mina föräldrar, Ingrid och Erland Tapper, som berättat för mig vad jag nu har präntat ned.

Den ena, ej tillbyggda delen av huset, blev så småningom s k ”undantag” för mina morföräldrar, Josefina och Gustaf Johansson, när min mor och far, Ingrid och Erland Tapper, övertog arrendet i början av 30-talet.  Min far blev den siste arrendatorn till Ektorpet. Arrendet upphörde 1958.

Skolfoto utav Ängsö småskolans två första klasser barn. Lärarinnan var Karin Lindholm och bredvid henne i kortbyxor står Lennart Ytterberg som senare gifte sig med min kusin Ulla. Själv sitter jag som nr två från höger med liten krage på klänningen. Året är 1938, då jag började skolan.

Övre raden fr v: Karin Pettersson (Högsholm), Barbro Wahlström/min kusin (Ängsögård), Lennart Ytterberg (Tjärn), Karin Lindholm, lärarinna.

Nedre raden fr v: Stig Borén (Kurön), Sven (?), Märta Ståhl (Olsbo), Margareta Schubert (Kurön), Greta Pettersson (Högsholm), Gudrun Tapper (Ektorpet), Gunborg Lindgren (Lilla Långholmen)

Ängsö skola

År 1938 började jag skolan, året före andra världskrigets utbrott. Idag tycker jag att skolvägen var lång, men inser att många hade betydligt längre väg än jag. Min mormor brukade under mörka höst- och vintermorgnar gå ut på farstutrappan och lyssna efter röster från andra barn bortifrån vägskälet, så att jag skulle få sällskap med dem på vägen. Om vintern kunde jag åka skidor till skolan. Under de kalla snörika krigsåren gjorde min bror upp spår över fält och backar, varigenom vägen blev betydligt kortare för oss.

I skolan var vi ibland bara tre klasskamrater, jag själv och två pojkar.  Visserligen kom ibland inflyttade barn, men deras närvaro var sällan konstant. Det s k ”statarsystemet,” som inte upphörde förrän år 1945, bidrog därtill.  De familjer som var anställda på stat hos de större gårdarna flyttade ju då och då.

Höbärgning vid Ektorpet, ca 1933–1934. Josefina och Gustaf Johansson i förgrunden. Gudrun, 2–3 år gammal, sitter i höet med sin pappa Erland Tapper bakom sig. På vagnsflaket står Sixten Gustafsson, anställd på gården.

Vardagssysslor

Det var självklart att man i hemmet skulle hjälpa till med de sysslor man kunde utföra, såsom att mata hönsen och hämta in ägg, driva kor till och från mjölkning för att så småningom själv börja mjölka. Något man som barn tidigt blev inpräntad som viktigt var, att ”hålla eld i spisen” om man var ensam inne i stugan. Järnspisen i köket var ju enda värmekällan för såväl kök som intilliggande kammare och maten skulle ju också tillagas på den. Det tar som bekant tid att göra upp eld och få spisen god och varm igen.

På somrarna fick jag börja hjälpa till med höskörden, såsom att räfsa de lieslagna dikesrenarna och räfsa upp vid höhässjnigen. Jag minns speciellt en episod samma sommar som jag gått ut sjätte skolåret och skulle fylla tretton år till hösten.  Vi blev tidigare än beräknat färdiga med bärgningen av ett skifte, när min pappa tyckte att jag därför kunde få åka och bada. Glad i hågen cyklade jag till en kamrat, som bodde nära en badvik. När jag kom fram, frågade min kamrats pappa om jag inte var litet för stor för att få gå och bada på en vardag, mitt i höskörden.

Dagsverken

I min fars arrende ingick, förutom arrendeavgiften, också inskrivet en skyldighet att utföra ett visst antal dagsverken per år för fideikommissets räkning. Det kunde t ex innebära, att arrendatorn skulle delta i arbetet med skogsavverkningar, jobba i sågverket och/eller medverka vid skogsplantering. I det sistnämnda arbetet kunde även en icke-vuxen person få delta i lättare moment som t ex plantsättningen. Jag kom därför ibland, att vid fjorton/femton års ålder i min fars ställe få utföra dagsverken. Det gällde att hålla jämna steg med mannen som gick framför mig och hackade upp planteringsgroparna, få ned plantorna och trampa till omkring dem. Jag minns, att jag kände mig väldigt nyttig när jag kunnat avlasta min far en dags slit i sågen och mitt arbete gällt som för en vuxen karl.

Grannkvinnorna samlade i hagen för att se på uggleungar. Omkr. 1933. Obs! Kvinnornas förkläden och handarbeten. Bakom kameran var förmodligen Ingrid Tapper.

Bakre raden fr v:
Gerda ”Däda”, jungfru hos Tappers på Ektorpet (tidigare hos Josefina och Gustaf Tapper),
Lisa Eriksson, Lilla Kocktorp (syster till Elsa Eriksson)
Hilda Danielsson, Stora Kocktorp
Josefina Johansson, Ektorpet

Mittraden fr v:
Ester Danielsson (dotter till Hilda Danielsson) med Gudrun Tapper i knäet.
Carolina Danielsson (Ester Danielssons farmor)

Främre raden fr v:
”Saltsjöbads-Ester” (tidigare hushållshjälp till Hilda Danielsson och sedan hembiträde i Saltsjöbaden)
Elsa Eriksson, ”Sy-Elsa”, sömmerska, Lilla Kocktorp

Våra Grannar

Så vill jag berätta om en av de människor som bodde på Ängsö under min barndom.  I närheten av mitt hem låg en liten grå parstuga, Engrind, även den med ett hushåll i var ände av stugan. Hit hörde dock inte något jordbruk. I den ena änden av huset bodde ett äldre par och i den andra en ensam liten äldre kvinna, som hette Elin, men kallades för ”Uddgumman”. Jag vet inte varifrån hon kom, men förmodligen från något boställe på ett näs eller udde.  Jag såg henne aldrig utan sin schalett, ordentligt knuten under hakan. Hon köpte sin mjölk hos oss och om mörka kvällar kunde man se det svaga svängande ljuset från hennes handlykta, när hon kom knallandes nerför backen till kvällsmjölkningen. Hon kom ofta in och slog sig ned i vårt kök och fick, medan hon väntade på sin fyllda flaska, en välbehövlig pratstund.  Kom man hem till henne i något ärende, höll hon fram sockerskålen och bjöd på en bit. Jag minns, att jag undvek de sockerbitar som hade svarta flugprickar.

Få utsocknes

Idag slår det mig, att frånvaron av främlingar var nästan total på Ängsö under min uppväxt.  Alla i vår omedelbara närhet var öbor, släktingar och grannar. Men eftersom detta var under åren under andra världskriget med åtföljande bensinransonering, kom inte så många s k ”utsocknes” människor till ön. En och annan gårdfarihandlare och t o m luffare hittade någon gång hem till oss för att sälja skosnören och andra småsaker eller för att tigga mat och härbärge för natten. Det var få bilar utöver post- och mjölkbil som passerade. Skulle jag ändå råka möta en bil, uppmanade min mormor mig att niga för den, oavsett om jag kände den som körde eller ej.

Ingrid Tapper, Gudruns mor, och Josefina Johansson klappar kläder (vittvätt) vid Stamdal och får besök av svanar. (Efter sköljningen slogs vattnet ur lakanen med s.k. ”klappträn” liknande en lång
träspade).

Förändringar på 40-talet

I och med att jordbruket blev mer maskinellt efter mitten av fyrtiotalet kom utsocknes servicefolk i form av montörer, el- och teletekniker. Vi skaffade mjölkmaskiner, köpte traktor och fick telefon i snabb takt.  Var och en av dessa saker utgjorde var för sig en stor omvälvande nyhet. Att få telefon möjliggjorde att vi nu kunde ringa efter hjälp om något opåkallat inträffade med såväl maskiner, som människor och djur.  Tidigare fick vi cykla till den s k ”telefonstugan”, en bemannad telefonstation som låg vid Ängsösund, alltså en bra bit hemifrån.

Goda minnen

Något som har en speciell plats i mitt hjärta är barndomens hagar och backar. Jag skulle än idag, sextio år senare, hitta tillbaka till ställena med de första blåsipporna liksom ängen där gullvivorna stod tätt. I de halvskuggiga dalsänkorna med liljekonvaljer var doften nästan bedövande. Förnuftsmässigt kan jag dock föreställa mig att allt idag är förändrat.  Barndomsminnen är för mig ofta dofter av olika slag. Den annalkande våren upplevde jag starkast vid ladugårdsväggen mot söder. Där kunde man i den varma vårsolen känna den fräna doften av späda nässlor och ogräs som raskt sköt upp i den av gödsel feta jorden. – Jag brukar säga att den som inte känt vårens ankomst vid en varm ladugårdsvägg, har något kvar att uppleva.

Mormor Josefina Johanssons 50-årskalas, 27 juni, 1935.

Erland Tapper, Gudruns pappa, har tagit fram sin bälgkamera och fotograferat alla.
På bordet finns presenter från släkten; blommor och kanna, sockerskål och gräddkanna i nysilver i rokokostil.
(De nedanstående personerna som är med på fotot är beskrivna utifrån släktskapet med Josefina.)

Bakre raden fr v:
Bruhn (svåger), Karin Engström (barnbarn till syster), Johan Lindström (yngsta brodern), Engström (svåger, gift m syster), Kalle Johansson (svåger, bror till Gustaf och Hilda), Sixten Gustafsson (anställd på Ektorpet och kusin med Ester och Edvin Danielsson), Albin Danielsson (gift med Hilda som var syster till Gustaf och Kalle Johansson).

Främre raden, stående fr v:
Gustaf Johansson (make), Ingrid Tapper (dotter), tre kvinnor i släkten Engström, Hulda Lindström (gift med yngsta brodern Johan), äldsta systern, gift Engström, Anna Lindström, ”Tjärns-Anna”, gift med äldsta brodern Gustaf, Gustaf Lindström (bakom Anna), Lotten Lindström, syster, ogift, Edit Gustafsson (anställd på Ektorpet), Hilda Danielsson (svägerska), Ester Danielsson (Hilda och Albins dotter).

Vid bordet sitter ”födelsedagsbarnet” Josefina Johansson med barnbarnet Yngve Tapper i knäet. Storasyster Gudrun Tapper (gift Engsheden) står framför henne.
Sittandes framför bordet är Rut Engström (barnbarn till syster) och Edvin Danielsson (son till Hilda och Albin).

Bälgkameran

Förklaringen till att vår familj kunde ta foton var, att min pappa Erland Tapper var en duktig skytt. Han vann kameran i pris på en skyttetävling. Han vann även en klarinett och en cittra vid dylika tillfällen. Tyvärr kunde ingen traktera dessa instrument.

2 svar på ”Jag minns mitt Ängsö…”

  1. Lehna Torne född Werngren skriver:
    29 april 2020 kl. 08:52

    Så fint du skriver, Gudrun. Jag har så många underbara barndomsminnen från tiden när vi hyrde Kocktorp. Jag tyckte det var roligt att gå med mjölkflaskan till Ektorp för att få den fylld efter kvällsmjölkningen. Farbror Erland var en person, som utstrålade gemyt. Han hade tålamod med lilla mig. Jag fick vara med honom på traktorn och sitta högst uppe på hölasset. Hela familjen Tapper är en viktig del i min barndom. På ett väldigt positivt sätt. Tack Gudrun för din fina berättelse. Hjärtliga hälsningar från mig, Lehna Torne, född Werngren.

    Svara
  2. Jenny Wahlström skriver:
    23 maj 2022 kl. 16:39

    Så roligt att läsa. Min faster var Barbro Wahlström som du nämner i texten.

    Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Välkommen till Engsö hembygds- och intresseförening!

Här hittar du vår blogg med inlägg av medlemmar om Ängsö, som ligger i Mälaren utanför Västerås.

Du hittar också föreningens program för året.

Välkommen!

Skriv i Engsöbloggen!

Har du en historia att berätta om Ängsö?

Har du bilder, nya eller gamla, som du vill dela med dig av?

Har du tips, minnen, eller kanske sagor, som har med Ängsö att göra?

Vi vill läsa! Kort eller långt, allt är välkommet!

Kontakta oss på redaktionen@engsohembygdsforening.se, med text och bild.

Månadens bild!

Lilla Lugnet på Ängsö. Foto: Crister Mattsson
Lilla Lugnet på Ängsö. Foto: Crister Mattsson

©2023 Engsö Hembygdsförening | WordPress-tema av Superbthemes.com